När kvällen och natten börjar komma den 26 maj varje år, så är inget som vanligt. Sedan fem år tillbaka, har smärtan huggit i kroppen och det stora hålet i hjärtat blir allt större. Kroppen förlamas och tårar tränger fram. Många tårar rinner den här kvällen på året. Natten blir alltid sömnlös. Man ligger vaken och tänker på klockslag. Tiden tycks inte gå, trots att det redan har gått fem år sedan hon försvann.
Det ligger och tär i mitt undermedvetna hela dagen, och vissa dagar känner jag mig så liten så att tanken på att jag likaväl kan försvinna slår mig. Det är inte förens nu som jag verkligen har kommit till sikt med att hon inte kommer komma tillbaka, att hon är borta för gott.

Det var fem år sen inatt. Fem år sedan hon försvann från denna hemska jord och fick sin plats i himmelen. Och med tårar forsandes ner för kinden så vill jag bara få fram fin hon var, och hur mycket jag saknar henne.
Det gör ont varje dag, det gör ont helatiden och det går inte en dag utan att jag bär henne med mig i mina tankar.
Jag älskar dig Denise Borg, du kommer föralltid leva kvar i mitt hjärta.

Förlåt för att jag inte är hos dig ikväll Denise. Jag är för svag för att vara där själv.