När livet inte blir som det var tänkt
Jag skräms bara mer och mer. Jag är rädd för den jag har blivit för jag trodde aldrig att jag kunde hamna här. Det värsta är väl ovissheten, att inte ha en aning om vad som tog mig hit. Kanske är det just rädslan om att allt skulle bli såhär, som har gjort att det blivit som det har blivit.
Det skrämmer mig att studenten är såhär nära, för jag vet inte hur det kommer gå. Men jag vet att det inte kommer bli som det skulle ha blivit om jag hade mått bra. Det hela kommer bara bli ett stressmoment.
Jag vill skriva så mycket, exakt om det som händer, för att mina vänner ska förstå. Men jag tycker det är för "pinsamt" för att låta andra människor som jag inte känner så väl ta del av det hela. Därför låter jag det vara här.
Jag hoppas på att snart må bättre, det kanske krävs att min hjärna förstår att stressen med skolan är över.
Jag kommer åka iväg i sommar, igen. Jag behöver liksom en nystart. Egen lägenhet och ett nytt liv väntar förhoppningsvis när jag kommer hem.
Hur dumt det än låter så var Rhodos som ett litet rehab för mig förra året, och jag var starkare än någonsin när jag kom hem. Och det är väl lite det jag hoppas på i år igen. Blir dock inte lika länge, men ett litet tag behöver jag komma bort.
Och jag är medveten att det kommer bli en ångestfaktor i sig att lämna något som kunde ha blivit bra. Men jag måste sätta mig själv, och då bara mig själv i första hand. För i nuläget vill jag bara ligga i min säng och jag kommer inte komma någonstans med att göra det.
Det kommer bli bra, det vet jag, för jag har tagit mig ur saker förut.
Stanna upp
Men förhoppningsvis kan jag leva normalt snart igen. I veckan kommer jag plugga för sista gången på jääkligt länge.
Mitt liv och mitt välbefinnande har liksom skjutits åt sidan i några för många veckor nu och jag får direkt ångest när jag gör något kul - för att jag egentligen borde vara hemma och gräva ner mig i allt plugg.
Men som sagt, snart är det över och det är nu dags att börja planera min sommar och framförallt mitt liv (ännu en stressfaktor). Under den här tiden så har jag nästan gjort mig av med mina dåliga vanor, och förhoppningsvis kommer det snart några nya, bättre. Först måste jag bara helt bestämma mig för att bli av med det gamla.
Så, planerna för sommaren då? Jag kan inte bestämma mig. Ena dagen vill jag stanna i sverige, andra dagen vill jag bara bort bort bor. Tips från vänner att sätta mig själv i första hand - Alltså åka iväg och leva livet, samtidigt som jag får tips på att sätta min hälsa i första hand - stanna hemma och inte tvinga på min kropp en jävla massa påfrestningar.
Och jag kan inte säga själv vad som är bäst för mig, för jag vet att jag mådde bra utomlands, men det hjälper inte heller att fly från sina problem, för något jag har lärt mig är att det kommer tillbaka i samma veva som man kommer tillbaka till verkligheten.
Nej jag tror att det blir en sommar i Sverige. Någon/några veckor på Rhodos, lite Gotland, lite västkusten och lite småland(hej Tove, släkt m.m). Jag ska finna mig en man och bli riktigt jävla kär. Och jag ska framförallt leva och må hur fint som helst.
Resa utomlands i månader kan jag göra när vintern kommer, med ett härligt gäng. Förhoppningsvis blir det någon weekend till Paris i höst (JA Lisa jag ska hälsa på dig vare sig du vill eller inte).
Jag antar att jag har ganska mycket att se fram emot.
Men då har vi bara nästa stressfaktor kvar - Pengar och JOBB. Dags att ta dig i kragen Kimza!
Kände att Ylvas fot och tattuering fick stå för bildvalet den här gången. No regrets!
Att ljuga för sig själv
Imorse slutade jag nästan andas, låg i min säng och fick kramper i lungorna vilket resulterade i att jag inte kunde få någon luft. Hostandes och kippandes efter andan så började gråta, var så jävla rädd.
Jag kan sitta här, stressa upp mig på en sekund, på grund av att jag är rädd för att jag just ska stressa upp mig. Det är en jävla ond cirkel som jag inte vet hur jag ska ta mig ur.
Men tills vidare, fram tills jag har fått svar från läkaren så kommer jag inte erkänna något för mig själv. För jag kanske är sjuk, på riktigt. Inte bara något jävla på låtsas sjuk som jag känner är värre just nu.
Förlåt om jag är alldeles för ärlig här, och inte allt för ärlig om detta i verkligheten. Men jag vågar inte.
Fu
Idag(inatt) vill jag bara gå under jorden. Fyfan.
We hade a promise made, we were in love
Påväg hem nu, lite senare än tänkt men ändå inte sent. Var som sagt på födelsedagsmiddag hos några barndomsvänner, det serverades en massa arabisk mat, vilket kan vara något av det godaste som finns.
Sen bestämde jag mig för att ta mig till moda en snabbis där det var Rhodos partaj. Så himla kul och det pirrar i ela mig när jag umgås med alla.
Dock mår jag dåligt och valde att sluta kvällen när alla andra skulle vidare, så himla trist för jag kände verkligen för lite partaj ikväll.
Ska upp tidigt imorgon och möta Tove på något sätt som kommer till Stockholm över dagen. Blir nog ett lunchmöte med tjejerna + mackan. Spännande!
Har en känsla över att den här sommaren kan bli riktigt bra. Jag ska bara få koll på min kropp och sen är jag redo att köra på.
Flytta på dig
Hallå!
Är helt död, ändå så var jag inte ute igår. Men gick upp tidigt för jag hade tänkt ta en låååång prommis med Malte tills jag märkte att regnet öste ner, varken jag eller han gillar regn särskiljt mycket.. Nu ligger vi här och myser i sängen istället(Malte är min hund alltså haha).
Igår var jag ju hos doktorn också, och kom inte fram till något alls. Förutom att jag har lite för lågt blodtryck vilket jag har haft tidigare så det var väl ingen nyhet. Ska dock tillbaka på måndag och ta en massa prover, diabetes, lever, njurarna och en massa andra värden. Sen ska jag nog ta bort leverfläcken också om några veckor. Blir så jäkla trött på det här!! Doktorn vill inte att jag dricker alkohol på ett tag heller. Nähepp!
Nu ska jag snart hoppa in i duschen, ikväll blir det födelsedagsfirande!
Haha köpte lip-plumper från style by Tyra här om dagen. Jag som redan har ganska stora läppar...
Sällskapssjuk
Ligger i sängen och ska snart sova. Imorgon så ska jag till doktorn vid 8 på morgonen, och det blir väl till att kolla allt. Har ju som jag tidigare nämnt inte mått så bra den senaste tiden och har även en leverfläck som måste kollas upp(helt plötsligt blivit ett sår). Så jag hoppas att dom kan kolla upp hela mig och inte vara så otroligt snåla och bara säga "en sak åt gången", känns som att allt måste ha ett sammanhang liksom.
Puss på er mina fina !
Beslutsångest
Jag är därför rädd för att göra fel val det här året, och lämna något som är på riktigt för att några månader senare inse att jag prioriterade fel.
Jag tror inte att någon förstår beslutsångesten jag har just nu. En del av mig vill bara skita i allt och dra härifrån, medan en annan del vill stanna kvar och arbeta på det som finns.
ÅHHHÅHÅHÅ vad allt är jobbigt nu
Happiness
Men annars så ser livet ganska ordentligt ljust ut just nu.
Snart bokas en resa till min fina kärleksö, och ja jag kan knappt vänta. Vi kommer ha det så otroligt bra, det vet jag.
I helgen så kanske jag även flyr till Vetlanda(what the fuck!?) för att hälsa på Tove, kanske är dags nu hehe, måste ju planera lite inför resan också. Whohopaa!
Ja så jag är glad och förväntansfull i nuläget. Har även haft en toppenhelg med en massa mys. Igår var Emma här och vi körde en ordentlig myskväll med vin, middag, paj och en mass onyttigheter.
Ska ta en sväng med Malteboo nu och snart kommer Cassandra hit för ännu en myskväll. JAAA partypersonen inom mig är som bortblåst, jag är trött på stockholms dåliga uteställen. Ge mig värme, souvlaki, tequila och lite coconut trees så är jag nöjd.
fuck
Drömmar
Åh, inatt drömde jag om flera människor som jag saknar så otroligt mycket. Människor som jag spenderade hela min sommar med, människor som bor i andra städer nu.
Jag kan inte låta bli att tänka på vattenkrig i gränder när solen började gå upp. Eller att komma vinglandes på bargatan och hela tiden få stanna upp för att ge alla en kram, mina fina.
Alltså ALLA jag träffade på Rhodos och som jag spenderade sommaren med, har en varsin plats i mitt hjärta. Dom kommer aldrig glömmas bort. För vi delade så mycket glädje, vi var arga, vi grät ibland, men man kunde alltid prata med någon, även om det kanske var någon som man inte hade kommit särskiljt nära, så sitter i samma sits. Hade hemlängtan, var irriterad över någon kille, pratade om någon turist som hade gjort lite för många felsteg, eller något så enkelt som att tipsa varandra vilka som det var lätt att sälja till.
Jag saknar er allihopa så otroligt mycket, och det gör nästan lite ont att veta att alla nya workers snart kommer ha den bästa sommaren i sitt liv, samtidigt som vi "veteraner" glöms bort.
Till min framtida man
puss
New in
Det var ganska längesen jag köpte högklackade skor, har klarat mig så otroligt bra med mina Jeffrey och egentligen gör jag väl det fortfarande.
Tyckte iallafall att jag förtjänade ett par nya skor efter allt slit så införskaffade mig ett billigt par från hm i onsdags. Jag är mer än nöjd!!
Note to myself
Åh det är så frustrerande, jag liksom tar emot allt och tänker att jag kanske förtjänar att bli illa behandlad.
Nej om man kanske ska ta och resa bort ett tag.
Tove vad säger du?
Ps Tove, Från utifrån dessa bilder så vill jag bara säga att du gör mig ganska instabil och full(ful). heeeeeeeeh
Sommar
Under nästan hela min uppväxt så har jag bott i stort hus och haft en stor altan med sol hela dagarna, sommrarna var verkligen på riktigt, lite som i barnen i bullerbyn(komiskt nog så var våran första adress "Mellangården"). Under sommaren så kunde jag ligga på altanen, springa runt och busa med hundarna, ha en häst som gick löst runt mig och betade på gräsmattan så vi aldrig behövde någon riktig gräsklippare. Det bästa på sommaren var när det var fölningsdags, en massa fina föl som kom och var hur busiga som helst. Jag minns hur vi brukade springa i hagarna och leka med fölen som hoppade omkring efter en.
Blev det för varmt och man behövde bada så kunde man alltid rida till sjön en bit bort eller ta fyrhjulingen, eller varför inte en mysig prommis i skogen.
Fasen vilken bra uppväxt jag har haft om man tänker efter, trots en del motgångar så har jag liksom fått leva.
Nu bor jag i en liten lägenhet, i en liten håla och utan sol på balkongen (förutom kl 7 på morgonen). Jag vill vara ute, sitta i solen, börja hinna bättra på brännan innan sommaren verkligen är här. Men nejnej, det ända jag kan göra är typ att ta bussen till solariet haha.
Känner inte direkt för att gå ner och lägga mig i bikini på gräsmattan här utanför. Iallafall inte själv.
Förra sommaren så hade jag ju rhodos, vilket är bättre än en stor altan här hemma i sverige. Det var liksom bara att gå runt lite på stan en dag så hade man fått en ordentlig bränna. Nej fy satan, jag tål inte det här landet.
Vill bli brun, vill ligga på stranden, vill bada i havet.
fts
Vi får aldrig bli
Jag blir så arg över att jag inte gör det jag vill. För just nu är det liksom mitt fel att saker inte är som det borde vara.
Jag skjuter ifrån mig helt fel saker.
Den här veckan ska jag (om jag lyckas göra det jag vill/måste) plugga, besöka läkaren, mysa och njuta av vädret.
Nu måste jag somna, så att jag orkar med morgondagen. Ska nog ta tag i en massa saker, och bestämma mig(har egentligen redan bestämt mig, men jag är en tönt fegis).
Puss på er fina ärliga och lojala människor!
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1978323/images/2012/pic_200851234.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1978323/images/2012/pic_200851248.jpg" class="image">
