Jag blir så arg på mig själv för att jag absolut inte ha en aning om vad jag vill, vad jag känner eller vad jag borde göra.
Jag liksom slutar aldrig att snurra runt i min bubbla och är ständigt helt förvirrad. Jag kommer ingen vart och står bara och stampar. Lever kvar i det förflutna.
Jag vet inte vad jag vill ha eller vad jag är ute efter. Jag vet inte när det är rätt tid för att bestämma heller, jag vet inte hur fort man måste veta.
För egentligen vill jag bara skrika ut allt, allt jag tror att jag vill och allt som jag tror att jag känner.
Men när det väl är något som jag verkligen vill, då har jag ingen aning om hur jag ska göra det. Som en mur som byggs upp för att hindra mig från att göra det jag vill, för att hindra mig från att göra något som kan skada eller såra. Jag tror att jag är rädd, lilla modiga jag är egentligen rädd, för att göra fel val och fatta fel beslut.
Jag är rädd för ångest, för jag vet hur ont det kan göra.

Jag skulle vilja ha någon som berättade för mig när det är dags att ta ett kliv och när det är dags att gå tillbaka. Någon som lär mig att allt inte skadar.
För just nu kan jag inte släppa taget om något och jag vill för mycket men samtidigt inget alls.

Har haft en bra helg.
I fredags så blev det bio med mina fina tjejer, vi lyckades få tag på biljetter till "the hunger games" i sista minuten. JÄKLAR vilken bra film, kan typ inte sluta tänka på den, vill se den igen, typ nununu. Hehe. Rekomenderas starkt alltså!

Igår blev det en miniminikortis utgång. En sväng till cafet och därefter hemgång.

Nu är gör jag slut med den här dagen och ska sluta mina ögon. Skola från halv 9 till 5 imorgon, därefter för mycket plugg med claudia.
Pussar

Jag är inte bara arg idag, sjuk är jag också.

Ligger i sängen just nu med feber när jag egentligen skulle fixat mig nu och lite senare gå på sturemiddagen, något jag hade behövt.

Kommer dock vara väldigt försiktig med drickandet nu mer, då jag förmodligen blev drogad förra onsdagen. Jag minns att jag drack två vinglas och lite mousserat, och blev helt fläng. Minns inte mycket och kommer inte ihåg att jag träffade människor, vet bara att jag kände att jag inte kunde kontrollera mig själv alls, min kropp och hjärna synkade liksom inte. Så till er som läser också, var försiktiga med vad ni tar emot från människor som ni inte känner, för man vet aldrig. Jag har själv alltid tagit lätt på sånt och trott att det är något som inte händer.

Ska försöka ta mig ut mitt ide nu och laga mat, men jag vettetusan om jag klarar det.
Krya på mig!

Usch, jag är så arg, ledsen, irriterad och trött idag. På allt. Jag behöver lämna det här stället, försvinna, länge. Framförallt vill jag flytta, från den här lägenheten, från äckelhaninge.

Så trött på att du aldrig lyssnar och aldrig förstår hur det är. Dispyter och tjafs är jag trött på. Trött på att göra allt och bara kastas runt.

Har inte riktigt några ord just nu, men har haft en känsla i kroppen hela dagen att jag behöver komma bort.

Prio 1 - ta studenten
Prio 2 - flytta

Åh vad jag älskar lyckan som tar över mig när solen värmer i nacken och solglasögonen åker på. Våren är helt klart på ingång och jag hoppas att den är här för att stanna.
En del av mig dör under vintern, jag avskyr hur mörkt det är och jag hatar att frysa. Jag vill inte gå ut och jag vill definitivt inte resa mig från min säng.
Nu när solen är här så känns allt mycket lättare. Jag kliver upp på morgonen med ett leende. Jag kan klä mig som jag vill, alltså utan en ful vinterjacka. Jag känner mig som en helt ny människa och livsglädjen är på top. Jag vill ta tag i mitt liv, och jag vill planera. Våren ger mig hopp på något sätt, att snart är det ljusa och glada livet här.

Åh är helt sprudlande. haha. Vill sova nu så att jag kan vakna upp till ännu en skinande vårdag(som dock måste spenderas åt plugg).
pussing

Måste bara få ur mig att jag har ljugit för er, jag har tänkt på det ett tag nu och insér att jag inte alls har lärt mig stänga av något. Jag har bara valt att låtsas som att jag inte bryr mig för att jag är så otroligt rädd. Rädd för att bli lämnad själv när man väl ha fallit lite för långt. 
Tror att dom flesta av er förstår precis vad jag menar. Man ljuger för sig själv, intalar sig själv att man inte känner något när det i själva verket är tvärtom. Jag spelar på detta helajävlatiden. Håller mig borta och leker oberörd.
Jag håller mig borta från det som kan såra mig, men jag har insett att i längden så kommer jag istället förlora på det. För allt sårar inte, alla sviker inte och det är något som jag måste lära mig.

Nej jag måste ta tag i mig själv, tänka lite, tänka lite till. Jag vill så mycket.

Ska hem och gråta nu. Fan fan fan fan. Jäkla äckel otur som har förföljt mig sen i torsdags. Som pricken över i:t så skrev jag nyss ett långt inlägg om veckan och även om min otur. Men endast bilden från inlägget publicerades. Hejdå livet.

Förlåt för att jag är sämst på det här med att blogga.
Jag lever fortfarande, halvt sjuk och halvt bakfull(som vanligt alltså).

Veckan har varit fantastisk. Utgång i onsdags, myskväll med mina fina vänner i fredags och igår blev det utgång igen. Vad som hände igår är dock fortfarande jäkligt oklart, men jag kom hem vid 12 i förmiddags. Om man låter alla bilder och sms tala så var jag och mina vänner oerhört berusade, men fy vad kul vi hade det. Helt klart en kväll i "Rhodos-style", haha.

Dessutom bokade vi en kryssning i fredags så på onsdag blir vi kryssningskärringar, kul! Nu måste jag försöka sova bort min sjuka så att jag orkar ta tag i lite plugg imorgon :)
Puzz