Tänk er att det var inte längesedan som jag sa "jag åker om två månader!". Nu är det endast några dagar kvar tills jag ska säga hejdå till alla fina och bege mig till flygplatsen, dvs om inte det där jävla askmolnet förstör för mig.
Idag har jag iallafall slängt fram resväskan på golvet för att börja förbereda mig lite mentalt, då det inte alls känns som att jag snart ska åka. Är dock dunderstressad med tanke på att jag inte alls vet hur jag ska hinna med allt, men det löser sig, det måste lösa sig.

Sitter just nu hemma själv, vilket jag även har gjort de senaste dagarna. Har varit tvungen att plugga som in i bängen, men idag tänkte jag faktiskt ta det lite lugnt med plugget, bara läsa på lite inför ett prov.
Känner mig väldigt ensam, inte för att vara den som är den som klagar. Men min mamma är i Italien och min syster har iprincip sovit borta i en vecka, känns som att jag inte gör något av den korta tiden som jag har kvar i Sverige och det känns ju inte kul. Vill umgås med mina fina, och bara njuta av tiden.

Inte för att klaga igen, men det är vid sådana här tillfällen som man märker vilka som är ens riktiga vänner. Och när jag tänker på det så kommer jag på hur skönt det ska bli att komma bort hela sommaren.