Inatt kom min rädsla för ensamheten tillbaka igen.
Jag är själv i min och min systers lägenhet, och för första gången på länge så hatar jag det. Det är alldeles för tyst och mina andetag ekar mellan väggarna.
Sitter ute på balkongen nu, andas och tänker.
Jag är rädd för nätter, men jag älskar nätterna. Jag hatar mörkret men jag älskar när man känner sig så levande, just om natten.
Jag har ångest över saker jag inte har gjort, saker som jag borde ha tagit tag i och inte bara lämnat.
Nu ska jag försöka leva och inte tänka. Meeeen just nu vill jag bara ha sällskap.

Ps. Grattis Denise på 18 års dagen. Jag saknar, och älskar dig!