Jag ger upp nu,
tänker jag samtidigt som tårarna smakar salt när de rör sig över mina läppar.
Jag vill inte längre.
Jag hatar män,
förmodligen för att min pappa aldrig riktigt har varit en pappa,
och kanske för att min mammas pojkvän är en idiot och har förstört oss som familj.
Jag vet inte om jag har gråtit såhär mycket, men det har jag nog.
Och hur kan HON, göra så?

Dagen innan julafton och mitt liv rasserar på nytt, ännu en gång, pågrund av dom. Pågrund av honom. Som har förstört oss.