Mamma

Imorgon åker världens bästa mamma till Florida och Karibien. Jag är oerhört glad för hennes skull, att hon ska få åka på en sådan fantastisk resa. Ändå så är jag så himla ledsen. Jag är förmodligen världens största mammagris om jag ska vara ärlig, och jag tycker det är så himla jobbigt att jag ska vara utan henne i två veckor. Speciellt med tanke på hur allt har varit de senaste veckorna, då hon har varit min räddning. Dessutom är jag flygrädd, och jag är mer flygrädd när hon ska flyga än när jag ska göra det. Det är hemskt.
Men jag är som sagt jätteglad för hennes skull ändå, och om två veckor kommer hon hem.

Ville bara dela med mig lite av mina tankar just nu. hiho.

Älskar dig mamma<3

Sometimes I wish it was the end of the world

Sen att jag oftast tänker för mycket är en annan sak. Att jag inte riktigt längre vet vart jag tillhör. Jag är rädd för den jag har blivit. Att jag tänker på hur mycket jag ångrar, vilka fel val och vilka fel vägar jag har tagit. För nu är jag vilse och jag har ingen aning om hur jag hittar ut. Jag försöker bygga på något som är skadat i grunden, har liksom ingen ärlig chans. Och nej det handlar inte om dig, men du hade varit en form av lättnad. Nu ska jag hitta den där vägen som jag började så stadigt på. Jag ska hitta rätt. "Ingen sa att det var lätt, men ingen sa heller att det skulle vara såhär svårt".

Hur blir jag hel igen efter att du tog sönder mig?

Jag har mått bättre, jag ska inte ljuga. Men jag kämpar på. Försöker lägga saker bakom mig som inte inte ens förtjänar mina tankar.
Jag är tom på ord. Har inget att berätta. Har varit hemma de två senaste dagarna från skolan. Jag har ingen kraft alls i hela kroppen. Ligger bara i soffan och orkar inte resa mig upp.
Någon positivt är ju iallafall att min helg var jättebra. Kanske blev något för kul i lördags. Mådde inte underbart i söndags.


Min iphone har fortfarande inte kommit. Telenor börjar gå mig på nerverna. Riktigt förbannad blir jag..

Augusti

Hur kan man gå frivilligt mot sin egna död? Precis som att begå självmord. Bli levande begravd eller ingständ på livstid. Att göra det frivilligt, hur kan man vilja det? Men smärtan har ju inte blivit mindre, på så lång tid. Den har alltid funnits där inne, och bitit på mitt hjärta lite varje dag. Men ändå är jag beredd på att ta emot mer smärta. Eller är jag verkligen beredd? Jag vet att snart kommer mitt hjärta rasera på nytt. Ändå så är det mitt egna val. För en liten del av mig hoppas ändå på att det här kan bli bra. På att någon kväll kommer vi gå hand i hand, överlyckliga för att vi äntligen funnit varandra igen. Kyssas på nytt och känna de där fyrverkerierna som bara finns på film. Att det ska bli som när vi sågs sist, för ett år sen. Men denna gång med ett lyckligt slut, eller rättare sagt en lycklig början. Början på det som jag tror att du och jag kan bygga upp tillsammans. Men sen har vi den större delen av mig själv, som inte tror alls på det här. Som vet att denna gång vi skiljs åt så kommer allt vara ännu värre. Smärtan kommer vara dubbelt så stor som den har varit det senaste året. Att återigen kommer ett år fyllt av ånger, smärta och gråt. Ett till år med sömnlösa nätter eller nätter när jag äntligen sover så dyker du alltid upp på ett eller annat sätt i mina drömmar. Ett till år då andningen inte kommer naturligt vissa dagar. Ett till år med golvet som min bästavän med tanke på att min kropp inte orkar hållas uppe.

För inget kommer bli som vanligt igen efter den där augusti natten förra året.


Jag har fyllt år!

Jag fyllde år i fredags.
Har fått toppen presenter. Inte så mycket, men värda otroligt mycket. En Iphone 4 från mamma, som är påväg hem till mig. Pengar. Och inte minst, en resa till LONDON av min storasyster. Hur kul? Får själv bestämma när, så vi får när vi flyger.
Igår hade jag middag med fina människor på Grappa, för att sedan rulla vidare på lite partaj. Middagen var superlyckad, festen där efter var inte lika lyckad tyvärr.
Men jag har haft det bra iallafall.

Allt

Någon ville läsa texten "allt". Jag hade glömt bort vad den handlade om. När jag väl tryckte på filen så märkte jag att texten var kort. Endast en mening. Men ändå hade något riktigt starkt i sig. Säkert andra som även skrivit meningen förut, så jag säger inte att det är just min text. Men såhär kände jag när jag skrev denna bit.

"Jag saknar allt som jag hatade hos dig."


More to come....!

This is some deep shit


Skit i filen som heter "födelsedag" där skrevs bara vilka som ska komma på min middag i helgen. Men förövrigt är detta tankar från mig. Känslor jag har, och känslor som jag önskar att jag kände. Vill ni läsa? Vet att ingen låter så intressant, men är det någon som kanske låter lite mer intressant än den andra? puss på er

Toppen helg!


need you now

And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.

Why do all good things come to an end?










Everything comes to an end







RSS 2.0