Augusti

Hur kan man gå frivilligt mot sin egna död? Precis som att begå självmord. Bli levande begravd eller ingständ på livstid. Att göra det frivilligt, hur kan man vilja det? Men smärtan har ju inte blivit mindre, på så lång tid. Den har alltid funnits där inne, och bitit på mitt hjärta lite varje dag. Men ändå är jag beredd på att ta emot mer smärta. Eller är jag verkligen beredd? Jag vet att snart kommer mitt hjärta rasera på nytt. Ändå så är det mitt egna val. För en liten del av mig hoppas ändå på att det här kan bli bra. På att någon kväll kommer vi gå hand i hand, överlyckliga för att vi äntligen funnit varandra igen. Kyssas på nytt och känna de där fyrverkerierna som bara finns på film. Att det ska bli som när vi sågs sist, för ett år sen. Men denna gång med ett lyckligt slut, eller rättare sagt en lycklig början. Början på det som jag tror att du och jag kan bygga upp tillsammans. Men sen har vi den större delen av mig själv, som inte tror alls på det här. Som vet att denna gång vi skiljs åt så kommer allt vara ännu värre. Smärtan kommer vara dubbelt så stor som den har varit det senaste året. Att återigen kommer ett år fyllt av ånger, smärta och gråt. Ett till år med sömnlösa nätter eller nätter när jag äntligen sover så dyker du alltid upp på ett eller annat sätt i mina drömmar. Ett till år då andningen inte kommer naturligt vissa dagar. Ett till år med golvet som min bästavän med tanke på att min kropp inte orkar hållas uppe.

För inget kommer bli som vanligt igen efter den där augusti natten förra året.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0