Jag tycker att det är så läskigt att kunna kolla tillbaka på bilder som man har tyckt varit så fina, men nu se hur olycklig jag var. I ögonen finns ingen lycka, det finns inget hopp. Och även tider då jag har trott att jag lycklig, så har jag nog ändå inte riktigt hittat rätt. Det skrämmer mig. Och jag är fortfarande rädd.

Jag bor i Los Angeles nu. Min drömstad.
Livet är upp och ner, fortfarande. Men samtidigt så har jag aldrig kämpat såhär myglet.