Jag tror att jag ljuger för mig själv. Jag tror att jag egentligen vet varför det är som det är och jag tror att alla doktor besök är ganska onödiga. För jag tror att allt ligger i mig själv, trots att jag inte vågar erkänna det. Och för varje dag som går så blir det bara värre. Jag bygger upp det här inom mig, och ärligt talat så vet jag inte när det kommer nå sin top, men jag är livrädd.
Imorse slutade jag nästan andas, låg i min säng och fick kramper i lungorna vilket resulterade i att jag inte kunde få någon luft. Hostandes och kippandes efter andan så började gråta, var så jävla rädd.
Jag kan sitta här, stressa upp mig på en sekund, på grund av att jag är rädd för att jag just ska stressa upp mig. Det är en jävla ond cirkel som jag inte vet hur jag ska ta mig ur.

Men tills vidare, fram tills jag har fått svar från läkaren så kommer jag inte erkänna något för mig själv. För jag kanske är sjuk, på riktigt. Inte bara något jävla på låtsas sjuk som jag känner är värre just nu.

Förlåt om jag är alldeles för ärlig här, och inte allt för ärlig om detta i verkligheten. Men jag vågar inte.