Jag vet inte alls längre. Har ont överallt, helatiden. Jag lever inte. Jag blir arg, ledsen och besviken över allt. Minsta lilla och jag ligger här och gråter igen.

Och jag vet inte riktigt hur jag ska göra denna gång, vilket jag alltid har gjort tidigare när jag har hamnat här. Jag har liksom iallafall vetat vart jag ska, vetat vart jag vill. Men jag vet inte längre.
Helt omtumlad av allt som sker, helt förstörd av alla knivar som har huggits i mig.

Jag är borta igen, och jag tror inte att jag kan rädda mig själv den här gången. Jag tror att jag behöver låta någon rädda mig.