Känslor

Hur skulle det vara om jag bara ljög och sa att Hollywood är en ren harmoni? Att Los angeles är änglarnas stad, nejnejnej.
Demoner.

Jag hatar att vara utan min familj och andra nära.
Jag saknar att höra min mormors kloka ord, hur hon berättar om sitt liv med sådan inlevelse, och hur trygg jag är i hennes famn.
Jag saknar att bråka med min mamma, hur vi båda är exakt lika envisa och aldrig ger oss. Jag saknar hennes värmande med samtidigt ibland hårda ord. Hur hon förstår mig.
Min syster, vi är så olika men samtidigt så lika. Jag saknar hur hon alltid finns där, bara en halvtimma bort. Jag saknar våra utgångar, som oftast slutas som ovänner eller med en dröse mat(hon på pizzerian och jag på donken).
Min hund, älskade lilla söta Malte.
MIN LÄGENHET, att bo själv, tryggheten i min lägenhet hemma i Stockholm som jag aldrig har känt någon annanstans.
Min älskade finaste underbaraste vänner, ni där hemma som är äkta. Min bästis. Nya vänner som tog mitt hjärta med storm. Äldre vänner som alltid kommer finnas där.
Svensk mat, inte någon jäkla besprutat hormon äcklig mat. En tomat är mer eller mindre inte ens en riktig tomat i det här landet. Och allt är bara fett.
Svenska killar(hehe), jag börjar bli trött. Killarna här lever för Hollywood fame, och inte många har mycket vett i huvudet tyvärr. Vissa är mer speciella än andra, men fan. fan fan fan.
 
Och hela denna kompott leder till trygghet. Jag saknar min trygghet.
Jag har mått så dåligt de senaste dagarna så jag blir rädd. Har lekt med tanken att åka hem till och med. Men jag tänker inte ge upp. Efter regn kommer solsken va?
Finns så mycket att berätta. Men saker jag inte vill dela med mig av till alla, därav blir det inte många inlägg.

Alltså livet är bra spännande här, jag är med om saker hela tiden, och nya känslor varje dag.
Jag vet att många av mina nära vill höra alla crazy stories, och även hur jag mår. På riktigt.
Så jag funderar på att göra bloggen privat.
Som en dagbok, som bara vissa får ta del av. Det kan bli kul...
 
Alltså jag har så mycket frustration och känslor i min kropp just nu som bara måste uuuuuuuut, så förlåt för detta skeva inlägg.
 
P.S Jävla mongo äckel. Jag blir knäpp

Kommentarer
Postat av: eemaa

Kimpi lillan, det är såklart du måste berätta hur du mår även om det ibland inte är så bra. Jag vill veta allt galet men det viktigast jag/vi bryr oss om är hur DU mår. Du är stark och jag tror på dig, du kommer ej ge upp utan du kommer klara detta.

2013-11-17 @ 00:32:09
URL: http://www.eemaa.devote.se
Postat av: Romina

Din bästavän saknar dig så det gör ont och det gör resten utav Stockholm också, du är mer än välkommen hem.

2014-01-08 @ 04:33:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0