Jag blir så arg på mig själv för att jag absolut inte ha en aning om vad jag vill, vad jag känner eller vad jag borde göra.
Jag liksom slutar aldrig att snurra runt i min bubbla och är ständigt helt förvirrad. Jag kommer ingen vart och står bara och stampar. Lever kvar i det förflutna.
Jag vet inte vad jag vill ha eller vad jag är ute efter. Jag vet inte när det är rätt tid för att bestämma heller, jag vet inte hur fort man måste veta.
För egentligen vill jag bara skrika ut allt, allt jag tror att jag vill och allt som jag tror att jag känner.
Men när det väl är något som jag verkligen vill, då har jag ingen aning om hur jag ska göra det. Som en mur som byggs upp för att hindra mig från att göra det jag vill, för att hindra mig från att göra något som kan skada eller såra. Jag tror att jag är rädd, lilla modiga jag är egentligen rädd, för att göra fel val och fatta fel beslut.
Jag är rädd för ångest, för jag vet hur ont det kan göra.

Jag skulle vilja ha någon som berättade för mig när det är dags att ta ett kliv och när det är dags att gå tillbaka. Någon som lär mig att allt inte skadar.
För just nu kan jag inte släppa taget om något och jag vill för mycket men samtidigt inget alls.