Det gör inte längre ont när jag tänker på det, det gör inte ont att tänka på oss och det du och jag delade. Jag blir glad när jag inser vilken fantastisk tid vi hade och hur lätt allt var då. Många saker som sker i mitt liv idag får mig att tänka på dig, får mig att fundera vad du gör och vad livet har givit dig.
Är du lycklig?
Har du fortfarande samma drömmar?
Har någon dröm gått i uppfyllelse?
Jag brukar tänka att allt kanske hände i precis rätt tid, för vi hade olika mål och olika drömmar, och våra liv hade ändå snart dragits ifrån varandra.
Jag är glad över att du tog sådan del av mitt liv och att jag fick vara en del av ditt, att vi kunde bidra varandra med glädje, skratt och framförallt lycka. Trots våra olika mål i livet så vet jag att anledningen till att vi fann varandra var för att vi en gång var så vansinnigt lika. Vi pratade i mun på varandra och vi kunde mer eller mindre läsa varandras tankar. Vi kunde sitta uppe hela nätter och skratten tog aldrig slut. Du visste allt om mig, och det tror jag att du fortfarande gör.
Jag brukar kolla på videos och bilder, jag brister fortfarande ut i skratt när jag ser hur flamsiga vi var. Hur våra föräldrar ibland kunde tycka att det blev lite för mycket, men de såg lyckan och de lät oss vara lyckliga.
Ingen i våran omgivning förstår fortfarande inte riktigt vad som hände, och när folk frågar hur det känns så säger jag att du aldrig kommer försvinna, och att jag alltid kommer älska dig.
Jag vill tacka dig för att du gav mig trygghet, även om du sedan tog den ifrån mig. Men jag är stark nu och har varit det ett tag, så jag ser bort från det onda och väljer att se allt det fina som vi faktiskt hade.