Jag är så irriterad på alla människor som klagar på programmet som om det skulle vara hemskt att vara barn modell.
När jag var ca 4-5 år kom mina drömmar om ett liv som modell. Jag gick modellskola, plåtades och gick modevisningar. Det var en dröm för mig, jag älskade det mer än något annat och det var inte min mamma som ledde mig in på det spåret, utan det var jag själv, med min mamma som en hjälp på traven. Hon hjälpte mig, och det var jag bara tacksam över.
Jag minns en dag när jag kom hem från skolan, sju år gammal, så sa min mamma att hon hade fått ett samtal av Marika (Marikas dans&modestudio), om att jag skulle få gå en visning för lindex på Berns. Jag grät nästan av lycka, jag kunde inte sluta skratta, så lycklig.

Vart jag vill komma med det här är att man inte ska dra alla över en kant, jag är säker på att flera av minimodellerna verkligen har som dröm att bli just modell. Men alla barn blir såklart irriterade på sina mammor när dom säger till för mycket, det blev även jag. Sen att dom sminkar barnen och rakar deras ben kan väl vara lite överdrivet och vissa mammor/pappor är faktiskt rent av djävulska och pushar sina barn inom sporter, yrken m.m. Men av min egna erfarenhet så blir jag arg över alla Facebook statusar om hur hemskt programmet är, vafan ni vet ju inte hur deras liv ser ut?