Vi hade hela världen i våra händer

Ikväll är en sån kväll som jag inte riktigt kan sätta fingret på hur jag känner. Men till en största del handlar det nog om saknad och att aldrig vara ensam. Jag tänker på Rhodos.
Igår hade jag en otroligt behövlig kväll med min roomie Emma. Hon har redan på sin blogg skrivit att vi kanske är lite för spårade för varandra, men det var väl även där någonstans som vi fann varandra. Kvällen spårade nog redan påväg in till stan då vi hade lite för mycket alkohol i kroppen. Väl inne på Nype så träffade vi en massa rhodos människor, och kvällen spårade lite till. Det sköna är att med dessa människor, så är det okej. Okej att vara lite för galen, lite för "all over the place" och framförallt lite för full.

Det är någonstans här som jag kommer på hur mycket jag saknar kärleksön, Rhodos. Vet ni att jag aldrig någonsin var helt ensam där nere? För en sällskapssjuk tjej som mig, så kan det ha varit en av de bästa sakerna med livet som jag hade.
Som jag även tidigare har sagt så saknar jag känslan av att inte behöva förvänta sig något av någon. Allt kunde ske på Rhodos, och spontanitet var en stor del av våran vardag.

Något jag kan ångra idag är hur man tog allt för givet där nere. De sista veckorna tog vi oss inte ens ner till stranden när vi var lediga, vi satt på vårat lilla rum och spelade Uno. Kvällarna kunde spenderas med en film och svenskt chips och dip. Ja ni hör ju, det vi likagärna kunde göra det kommande året i Sverige, satt vi och gjore på Rhodos. Jag var inte ens ute och åt min sista kväll(hade dock till största del och göra med det som hade hänt..).

Det är var läskigt de första nätterna hemma, att sova ensam. Det värsta kan dock vara att laga mat till sig själv, och äta middag själv. Livet blev så tyst helt plötsligt. Inget skvaller om vad som hade hänt på bargatan när ma precis hade krypt ner i sängen. Och inget planerande vid middagen.

Jag står fast vid att så bra som jag mådde i somras, har jag inte gjort i hela mitt liv.
Jag är inte längre samma person som jag var innan jag lämnade Sverige.

Och till mina fina tjejer från Rhodos, jag älskar er, ni har förändrat mitt liv.




Kommentarer
Postat av: Anonym

Ska du till jobba i Rhodos nästa sommar också?

2011-10-10 @ 14:26:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0