Kollade runt på bloggar i min vanliga takt. Gick igenom de vanliga, men valde att kika in på en blogg som jag inte besökt på länge.
Och där var han. På bild. Mitt från tomma intet och hur oväntat som helst. Jag som satt upp med datorn i knät i min säng, la mig ner på rygg och det gjorde så ont, det gör så ont. Det är jobbigt att se honom, se att han träffar andra, men inte mig.
Jag kan inte låta bli att undra varför jag stog kvar när han fortsatte gå och varför jag fortfarande står här.