Jag tänker tillbaka på det som har varit. Jag tänker även på hur det fortfarande skulle kunna vara. Utan mena något speciellt. Väldigt almänt bara. Jag tänker på hur sorgligt mycket jag bryr mig om folksutseenden, och framförallt mitt. Hur kritisk jag kan vara. Jag tänker även på mamma och hur konstigt det känns att inte längre bo tillsammans med henne. Jag tänker även på farfar, hur han helt plötsligt bara försvann uppåt och jag tänker på hur jobbig begravningen kommer bli som kommer vara i helgen. Jag tänker på Småland, vilken lättnad det kommer kännas att träffa släkten efter så många år.

Usch, jag tänker för mycket.
Avslutar detta inlägg med en lite roligare bild för att lätta upp stämningen.